Sockergen & ohälsan

Finska forskare har lokaliserat en gen som styr sockersuget. Man har därmed påvisat att sockersug inte enbart beror på miljö och uppfostran utan att det faktiskt finns en sockergen på kromosom nummer 16. Intressant är också att den hittats på samma ställe som den omdebatterade fetmagenen vilket flera internationella foskarlag rapporterade om i våras.

Ovanstående väcker givetvis tankar då sockerintag och fetma ökar bland befolkningen. Vad finns det egentligen för möjligheter att göra något åt problemet? För den som påstår att det inte är ett problem ljuger, fetma ökar risken för typ 2 diabetes och vidare olika former av hjärt-kärlsjukdomar, den psykiska ohälsan ökar liksom led- och muskelbesvär och en rad andra sjukdomar.

Fysiskt aktivitet, näringslära och ökad kunskap kring kost & hälsa tror jag är en nyckel till att lösa ovanstående problem. Man måste börja inse att hälsa kostar pengar!

Föräldrar har det yttersta anvaret för sina barn och deras kost och motionsvanor, alltid. Det går inte att lägga över hela ansvaret på barnomsorg och skola även om de givetvis också ska vara goda förebilder. Barn som från början serveras god, näringsriktig och varierande kost samt uppmuntras till fysisk aktivitet har vunnit mycket redan från början, sockergenen till trots.

Arbetsgivare måste också börja inse att det finns mycket pengar att spara genom att låta de anställda bli mer medvetna och lära sig mer om kost och motion. Färre sjukskrivningar, en friskare personalstyrka som dessutom mår bättre psykiskt borde vara ett mål att sträva mot.

Jag tror på glädjen

"Jag skulle vilja att ni som läser boken minns detta. Att hur ledsen man än är och hur mycket man än gråtit, är det möjligt att koma tillbaka till glädjen. Att vara glad är en människas normaltillstånd, som jag ser det. Att gång på gång komma tillbaka till förmågan att glädjas är ett sätt att envist hålla fast vid livet. Meningen med livet är att man ska vara glad. Så är det, trots allt."

Boken var läsvärd, helt klart. En personlig inblick mitt i katastrofen och få uppleva den genom en man som förlorat både fru och barn. Hans sökande i Thailand efter sin familj, hans syn på de svenska myndigheternas agerande och oförglömliga möten.

Sista meningen blir dock min personliga favorit; "Meningen med livet är att man ska vara glad. Så är det, trots allt".

Jag tror på skratten, leenden, och jag tror på glädjen.