Barnafödande

Tenta på fredag, jag håller som bäst på med njursvikt och olika blodsjukdomar. Intressant, men mycket att sätta sig in i på kort tid.

Tog just en paus då telefonen ringde och jag passade på att prata bort en stund med en god vän. Vi kom in på det här med barn och när man egentligen är redo, ingen av oss hade väl egentligen inget ordentligt svar. Dock var vi både helt på det klara med att det är upp till var och en när man känner sig redo.
Redo? Ja, det är inte konstigt att barnafödandet stiger i åldrarna med tanke på det samhälle vi lever i. En hög andel studerar på högskola/universitet och det är ganska naturligt att man efter sin examen vill hitta ett jobb och förhoppningsvis hinna jobba ett par år. Sitt boende är dags att se över och kanske byta innan det är dags för barn. Råkar man bo i exempelvis huvudstaden så vet vi att bostadssituationen där inte är den lättaste.

Dessutom ligger det i tiden att ha rest minst ett varv runt jorden med ryggsäck, ha hittat sig själv genom allehanda metoder som meditation eller terapi, ha "landat", känna sig trygg i sig själv, matcha sin partner och gärna veta det mesta om både graviditet, barnuppfostran och sin kommande föräldraroll. Allt detta utöver yrkesval, studier, karriär & framgång, ekonomi och barnvänligt boende.
Inte konstigt att man väntar.

På något sätt förstår jag de mammor eller pappor som gör revolt mot systemet med karriärshets och framgång. De som väljer att skaffa många barn, skaffa dem tidigt och sedan vara hemma med dem. För att de vill.
För dem borde alliansens förslag med ett kommunalt vårdnasbidrag som innebär att man faktiskt kan vara hemma med sina barn fram till dess att barnet fyllt tre år och få 3000:-/månad och barn skattefritt mot bakgrund att man inte utnyttjar den kommunala barnomsorgen.

För egen del tror jag absolut på revolut, en mindre revolution för den som vill. Fast på mitt sätt, i min värld och när jag är redo...
/Anna