Obarmhärtigt

Under våren 2008 befann jag mig 6 veckor i Söderhamn på primärvårdspraktik tillsammans med min goda vännina och eviga följeslagare vad gäller praktikplaceringar, Elin. Jag funderar över det där ibland, hur mycket jag minns av att stundtals få miljöombyte. Just när vi var i Söderhamn skedde det hemska brottet mot Engla och jag minns det glasklart. Jag minns hur efterlysningarna skedde, sökandet, prästens uttalande, mammans tårar, hur det gick till när hon återfanns, mordet på Pernilla som uppdagades strax därefter och ja, hela förloppet. Jag har till och med kvar minnesbilden av sms:et som skickades i tusen och åter tusen upplagor runt om i landet där uppmaningen var att man skulle tända ett ljus i fönstret till minnet av Engla.

Nu är rättegången i full gång och jag läste just att Englas mamma rest sig i rättssalen och skrikit åt Anders Eklunds försvarare, Silbersky, då han i slutet av sin plädering åter citerade Stieg Dagerman ”Ty så obarmhärtigt är livet mot den som dödar ett barn, att allt därefter är försent”.

Jag känner stor förståelse för känslostormarna.
Obarmhärtigt, smaka på ordet.
Obarmhärtigt känns onekligen för svagt i det här fallet.